Porträttet

Nu har jag målat klart tror jag! Hon jobbar idag så då får jag friska upp mitt minne av henne och se om den är lik eller inte. 
Ja det får duga med bilder. För en gång skull så blev munnen bra och inte så stark röd eller att den blev så sne. Nu har jag iaf testat att måla ett porträtt av någon. Jag ska ge den till henne för det känns inte sådär bra och ge den till någon annan.
just nu måste färgen torka och sen får vi se när jag ger henne den när jag vågar och har tid;) 
menmen nu tittar jag lite på film innan det är mat och kör. 

Porträtt - Annica Nilsson

Har börjat målat igen och jag vet inte vart insperationen kom ifrån men det är ganska avkopplande. Jag började utmana mig i att måla ett porträtt av någon person. För det har jag aldrig gjort med pensel och färg. Så jag valde en tuff person som är ödmjuk och vacker på många sätt. Henne ser jag nästan varje vecka/dag beroende på hur mycket hon jobbar och det är min kontaktperson på boendet.
Jag försökte hitta en bild på henne men det fanns ingen så ist fick jag ta hjälp av hennes barns utseende. Men det gick inte så bra det heller men ögonen och nått drag fick jag hjälp med. Resten fick jag använda bilden jag har i mitt huvud av henne. Det är inte det lättaste att göra men förhoppningsvis blir det bra. Jag ska visa lite bilder steg för steg hur det gick. 
Sen när jag satte dit hennes långa hår så blev det fel och det kändes inte som hon så jag tog bort det och testade och se hur hon såg ut att ha uppsats. 
Men något stod inte rätt till och jag fick ta bort lite till och ge henne mer panna så att hon får en form och ett ansikte. Sedan målade jag en mörkare bakgrund så hon kommer fram mer.
Om jag målar bakgrunden riktigt rosa så kommer hon inte att gilla den. Fast då får jag jävlas med henne ist och det hade varit kul men jag har suttit i timmar och dagar och målat den och då har jag ingen speciell lust till att jävlas. 
Så här ser den ut nu och hela dagen har jag fixat skuggor och ljus i ansiktet och försökt så gott jag kan. Men töjningarna är kvar att göra sen får jag fundera på håret om det ska vara utsläppt eller inte. Det är så svårt att bestämma det, men hon jobbar på måndag så då får jag stirra lite extra mycket på henne. Ja så länge hon inte märker det så...annars kanske hon smäller till mig.. ne men vi får väl se hur jag gör med den biten.
De kanske blir finare med längre hår nu när jag har fixat ansiktet bättre och att man får sitta och fixa och trixa med håret och färger så det ser bättre ut. Men först jag jag se hur det ser ut när jag målar dit töjningarna, så får man se hur resten blir. Kan ju alltid måla över det.

Garderoben sviker mig inte

Igår kände jag mig hemskt och ville försvinna från verkligheten ett tag och jag satte mig i Garderoben och satt där i timmar. efter ett tag plingade det på dörren och jag satt där helt tyst och det var min kontakt person på boendet. Men jag svarade inte när hon öppnade och sa mitt namn flera gånger, men hon gick aldrig in utan stängde dörren och gick. Det var skönt att få vara för sig själv ett tag och sitta där inne och det är trångt och varmt och dåligt med luft men jag satt där iaf ett par timmar och gick inte ut därifrån. Sen vid halv tio tiden på kvällen så ringde det på dörren och det var min kontakt person och jag sa ja när hon frågade om hon fick komma in och jag brukar ligga i sängen och vara utmattad men denna gång så gömde jag mig. Hon frågade ett antal gånger vart jag var och jag såg hennes hand i glipan där det kommer in lite ljus, sen så sa hon "Jag svimmar om du sitter i garderoben" jag sa att jag gjorde det och hon öppnade och satte sig på golvet och sa lilla hjärtat och pratade lite med mg. Sen följde jag med upp till TV-rummet och kollade på ett dåligt program (Paradise Hotel)
Garderoben är mitt gömställe där jag får komma bort från verkligheten ett tag och få tänka.

Hemskt ...

Jag har det jobbigt just nu och det har varit mycket och det är därför jag inte har varit inne här. Det är så mycket känslor iblandat och jag vet faktiskt inte hur jag ska göra.
Det handlar om min hörsel som är ett otroligt känsligt ämne för mig och det är så svårt med ord förklara vad som är fel.
Jag har fått vetat att jag kanske aldrig mer får höra bakgrund ljud pga den nya tekniken på apparaterna och det är smärtande och hemskt. Kanske svårt att förstå men det är så otroligt viktigt för mig att jag får höra de vanliga ljuden runt omkring mig så jag vet vad som händer om någon kommer bakom mig ex. Jag gråter så ofta och det ger mig huvudvärk av att tänka så mycket på det och jag har hållit det inom mig länge till och med de jag pratar mest med och litar på. De har blivit oroliga över att jag inte har sagt något och bara sett så ledsen ut och säger inget. Det är en svår kamp för mig och jag är rädd att det aldrig kommer att bli bra.

RSS 2.0